Nisse är Brittmaries Franska bulldogg. Han blir så deprimerad om vi tar på oss mc-kläderna o inget säger till honom. Då går han o lägger sej under under nå´t bord o tjurar. Då vet han att han kommer att bli ensam en 4-5 timmar.

På skoj lyfte jag en gång på gården upp honom framför mej på motorcykelns bensintank (Den har Bagsterskinn på sej) och startade motorn. Klart han kollade lite men blev inte rädd. Så jag petade i en växel o körde runt på ettan några varv inne på gården o talade om för honom hur duktig han var.

Sen stannade jag o lyfte ner honom för att se om han skulle dra. Han stod kvar vid hojen o kollade på mej, så jag la i en växel igen o körde. Då sprang han med jämte cykeln några varv o såg ut att tycka det var kul åxå (men jag lovar det är svårt se ansiktsutrycken på en bulldogg). Så jag stannade o sträckte ned händerna mot honom och han tvekade inte en sekund att vilja komma upp igen.

Det var ju bara att inse att han verkligen ville. Så det fick bli några provisoriska snören i ett koppel o sen iväg på en liten tur utanför stan i 40-50 knyck. Vi var ju medvetna om risken med drag o insekter i ögonen så det var bäst att ta det lugnt. Gissa om han gillade det. När han åker bil så är han normalt helt off. Nu stod han o kollade på precis allt.

Det var bara för Brittmarie att åka hem o börja jaga sele o glasögon. Något schysst skinnställ har vi inte hittat så det fick bli en stickad tröja så länge. Öronen fäller vi ner med hjälp av en snusnäsduk.

Detta införskaffades i våras, så nu studsar han runt när vi tar fram hans grejor. Trodde ju att han skulle protestera när vi trädde på honom glasögonen men han har tydligen hajat att han får offra sej om han ska få följa med.

Nu har han även lärt sej att lägga sej ner på tanken när det börjar gå uppåt 90 blås. Bakom vindrutan har han ju perfekt lä. När han sitter upp så lovar jag att folk tittar mer än en gång i backspegeln. Det är ju inte det vackraste dom sett men det är ju bra att jag kan skylla på hunden...